andersun

Ett tag ville jag anklaga min mamma för att jag föddes tjock och liknade en naken bulldog. Jag har alltid varit den mulliga typen och har fått en hel del taskiga kommentarer pga det. Men hey jag föddes fet, okej? Kanske har dt typ varit en av orsakerna till att jag varit så extremt blyg på lågstadiet, alla dessa jävla kroppsfixeringar.  Sen fattar jag inte, hur en huur smal människa som helst kan stå bredvid en och säga, "åh, ser du min mage som den putar! jag börjar bli så tjock" Jag hade allvarligt talat bara vilja avfyra en rak höger. När du, som är pinnsmal, står bredvid mig och min kurviga kropp och påstår att du är tjock, hur i all världen tror du att jag känner mig då? Hur jävla smällfet som helst. Kan inte folk bara tänka på vad de säger ibland. Du är så jävla perfekt, och står och klagar på din platta mage, dina ofeta lår, din söta lilla näsa, och ditt alldeles underbart vackra hår. Alla dessa jävla perfekta människor får bara oss mindre perfekta att känna oss helt värdelösa, precis som om vi har kommit till med hjälp av en äcklig fet kossas spermier & efter födslen blivit nertrampad av ett gäng argsinta myskankor.